9. jul, 2018

En läsvärd och inte minst tänkvärd text av Emerich Roth


Texten som följer nedan, är min högst personliga reflektion
Jag undrar ofta vad den inre kompassen hos människor är på väg någonstans och om den hos vissa, till och med helt är slagen ur kurs.
Är det t.ex. helt ok att uttrycka sig och skrika precis vad som helst i det offentliga rummet till en annan människa ?
Är det ok att hålla för sina ögon och öron och säga " Jag har inte sett något, jag vill inte bli indragen i något" för att sedan säga " vi är bara här för att ha roligt ".
När man blir åskådare till en händelse ?
Men även om de fåtal av människor som vågar agera och belysa de missförhållanden, den mobbningen, de trakasserierna osv som förekommer. Ska behöva ta emot såväl privata som offentliga meddelanden från andra, där de uppmanas att inte skriva och lägga sig i, dvs de ska tystas ner ?
Men jag antar att det är samma människor som behandlar andra, oavsett om det är barn eller vuxna, på precis samma sätt.
För det är ändå åskådarna som med sitt förhållningssätt och brist på agerande, tillåter att mobbning, trakasserier och hot får fortsätta och härja fritt
Så oavsett om det äger rum på en utställningsplats, en skola, förskola, arbetsplats eller någon annanstans i samhället.
Så "kan den den sprida sig som en smittsam epidemi"